Smittkoppor

1873-1874 var det många som avled av smittkoppor i Tuna församling (Y). Jag sitter och registrerar från dödboken till kommande Sveriges Dödbok och ser att 1873 så är det väldigt många som avlider av smittkoppor i Tuna, och då främst barn.

Så, vad är då smittkoppor?

Smittkoppor är en virussjukdom som var väldigt vanlig förr och som kunde vara orsak till att folk dog, närmare bestämt ca 20% beräknas ha avlidit av det. Smittkoppor spreds via luft- och/eller kontaktsmitta. Inkubationstiden var omkring 12 dygn, men variationer fanns från 8-20 dygn.

I mitten på 1800-talet skrev Dr AT Wistrand följande om smittkoppor:
Efter tvenne dagar med mer eller mindre flussartad feber och med för dagsljuset ömtåliga ögon, börja på det fjärde dygnet, små runda något upphöjda fläckar att framkomma på huden. De visa sig vanligen först i ansiktet, oftast vid munnen, senare på halsen, bröstet och de övriga kroppsdelarna. Omkring sjätte dygnet börjar de fylla sig med var, ända till nionde dygnet, då blåsorna är ungefär som ärtor, något platta och vitgula. De öppna sig nu och ett tjockt var utflyter och emot elfte dygnet börjar de torka och bilda ruvor, som efterhand avfalla och kvarlämna än röda fläckar som länge förblir synbara, än djupa ärr som kvarbliva hela livstiden. Febern minskas vanligen vid utslagets utbrott men tilltager åter något vid bulningstiden om inte kopporna är få och lindriga. När utslaget är mycket ymnigt sväller huden upp, ögonen igensvullna, ansiktet blir uppdrivet och oigenkännligt och koppblemmor framkomma även i munnen och svalget med försvårad sväljning och andedräkt. - Detta är förloppet av vanliga, måttligt svåra, godartade koppor. Ibland kan dock, i de lindrigaste fall, utslaget bestå av endast några få blemmor och febern samt illamåendet vara omärkligt. Elakartade koppor följa ej detta regelbundna förlopp utan slå ut före fjärde dygnet, höja sig ej, utan förbli platta med en grop i mitten. De mogna senare eller bli svarta eller blå, flyta gärna samman till stora ruvor och medföra ofta bulnader under huden eller omkring ledgångarna. Den åtföljande febern minskas icke efter utslagets framkomst, samt är nervös eller rötaktig. 

Hade man haft smittkoppor så var man immun sedan. Smittkoppor gav oftast fula ärr i ansiktet, luftvägarna påverkades ofta,

Smittkoppor fanns först i Ostasien men fick sedan fotfäste i Europa och var värst under 1700-talet. 1801 provades vaccin för första gången i Sverige och från 1816 var det obligatoriskt att vaccinera barn mot smittkoppor och detta skulle göras före 2 års ålder.

1879 så slutade man att vaccinera mot smittkoppor då det ansågs nästintill utrotad.

Flera av de som avled av sittkoppor i Tuna var under 2 år, men det fanns även ett flertal som var äldre, dock inte så gammal att de var svag av ålder.

Fakta och mer intressant läsning hittar du på Folkhälsomyndighetens sida samt en sida om medicinhistoria.