Vi är inte släkt med Axel von Heidenstam, men däremot så har jag hittat en dikt av honom i en bok som tillhört Axel Sjölin. Dikten är skriven i Hässleholm i september 1889.
En droppe
Der satt i skogens hvalf en liten droppe,
som vid en barr med mycken nöd sig höll,
Hon glänste klar i solens ljus deruppe...
Då kom en vindfläkt, och den späda föll.
Dock, änn på marken hennes pärla lyste
och i sin spegel gömde, himlen blå
i stoftet än den fallne droppen hyste
ett spår af solens rena bild ändå.
Så kan den senaste arlaf(?) ses alla
försjunkas, smutsas, dragas ned i dyn
så kan den främsta, kan den bäste fallas
som droppen föll ifrån den ljusa skyn.
Men tro mig, tros mig, du som strängte vill dömma
så djupt dock ännu ingen fallit har
att ej en glimt af himlen kan sig gömmas
på djupet av den annaas hjerta qvarg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar